Среда, 04.03.2026, 16:57Главная | Регистрация | Вход

Меню сайта

Форма входа

Приветствую Вас Прохожий!

Finntroll - ФорумFinntroll - Форум
[ Новые сообщения · Участники · Правила форума · Поиск · RSS ]
  • Страница 1 из 1
  • 1
Finntroll
СветлоярДата: Воскресенье, 11.05.2008, 16:07 | Сообщение # 1
Сумеречная Тварь
Группа: Лесная Администрация
Сообщений: 2729
Статус: Offline
Midnattens Widunder – 1999

1. Intro

2. Svartberg

Norrut längre fram vi drar,
vi skola finna det svarta berget vårt lovade land riket
underjord riket där ingen man satt sin fot

Underjorden skall vi förbli ständigt vi växa
i styrka och på den sista dagen stiga vi fram för
att ta igen det som en gång var vårt

Ty himmelen förblir svart och röd, ur askan och elden
stiger vi än en gång fram, vi från de svarta bergen

Norrut längre fram vi drar, vi skola finna det svarta berget vårt
lovade land riket underjord, riket där ingen man satt sin fot

Så följ mig till trollkungens tron,
kom an kom an med svärd i hand här frodas ingen felaktig tro,
här skall inte vitekrist få nån ro

Här sitter han på sin tron

här styr han med eld och stål

Tells the tale of troll-kin travelling far north to their promised land.
Deep under the black northern mountains lies the throne of the ancient
troll-king "RivFader". Once united in the troll-kings court they shall
surface to do battle against christianity.

3. RivFader

Ut långt långt långt i skogen där brinna en eld
Ut långt långt långt i skogen där springa en ulv
Sönder ska han trasa kött och ben av kristi lamm
Nu stiga ohygglig fasa ur gravens kyla mull
och damm han kommit igen för att slita huvud
och lem äntligen har RivFader kommit hem
Århundraden må löpa människoliv må vittra bort
ty när den vite ormen skådas på den norra himmelen då skola
RivFader stiga ur sin långa sömn för att slå ner nordens kristna plåga
Ut långt långt långt i skogen där springa en ulv
Ut långt långt långt i skogen där brinna en eld
ur vittrans brasa stiga onda tankar fram

A great wolf lurks in the forest and an evil fire burns between the trees.
Two prophecies predicting the return of RivFader, a legendary troll-king
who once ruled the northern lands. When the white serpent is seen on the
arctic sky RivFader returns and shall strike down the followers of the
christian plague. Hail, RivFader!

4. Vätteanda

Med skrik och skrän som tusen korpars rop.
Vi sliter oss fram ut ur berg och grop
Klor vassa som svärd, käftar lik ulvens
Fram kommer vättar, smaka vår eld
Vi dricka ert blod, vår livets saft
Så mycket av det, vi inte på årtusenden haft
Blod och lik nordens kanter randa
Vi är här, Vi är här. VÄTTEANDA
Ögon lysa bland skuggor, näbb och klo
Kött skall slitas för okristen tro
Ögon lysa bland skuggor, näbb och klo
Kött skall slitas för okristen tro
Ofött barn och havande kvinna
de smaka bäst i nattens dimma
Ofött barn och havande kvinna
de smaka bäst i nattens dimma
RIV,BRÖDER,RIV!
RIV,BRÖDER,RIV!
RIV,BRÖDER,RIV!

Goblins awaken from the bowels of the earth and destroy the villages and cities
of the north. Feasting on humans for the first time in thousand years, they prefer
the unborn and their carrying mothers. The bodies are piled along the boundaries
of the northern lands.

5. Bastuvisan

Aamund och Kettil,
tvenne prästermän skulle bada bastu
Då hördes muller och brak, helvetiskt knak från deras farstu.
In kom trollen med jävla fart, skogens oknytt i all sin prakt,
Aamund fick öron avskurna,
Kettil fick sig tills bastun SPRACK!

Aamund and Kettil, two men of the cloth, are bathing in a sauna. Suddenly trolls
break in! They cut Aamunds ears off and beat up Kettil until the sauna explodes!

6. BlodNatt

Jag slipar mitt svärd, jag oljar min brynja
Flätar mitt skägg och tjärar mitt tryne
Solen sjunker och skyn färgas röd
Blod skall drickas. Blod skall drickas inatt
Nattulv ska jag rida till kyrkofolkets port
Därhän ska jag dra mitt svärd, slå ner var man
Månen lyser upp mitt mörka land
Och Blod skall drickas. Blod skall drickas inatt
Svärdet sliter en strupe opp,
I snön ligger än en kropp.
Nattulv biter ett huvud loss,
Blodet rinner som en fors.
Prästdräpe vid min sida nattulv ska jag rida
och blod skall drickas inatt

A mighty troll warrior sharpens his sword. He prepares his armour, binds his beard
and tars his face. As the sun sets, he rides a giant wolf to the crusaders fortress.
He slays the wrong-believers and feasts on their blood.

7. Midnattens Widunder

Trollmakten jag ser uppe i bergen.
Försvinn du som lyser över mitt folk.
Ge dig iväg! Ge dig iväg!
Vår eviga pakt med natten skola ge oss liv, efter ond bråd död, efter ond bråd död

Eld och blod för mitt folk
mitt svärd skola törsta för blod
blod utav evas svaga barn
blod utav kristi stam
blod utav krististam, utav krististam
Nattens eviga kraft svärdets kalla skärpa månens stilla ljus vinterns bleka skugga
Riv ditt hjärta, riv din själ, solens svärta,
jag är nattens träl
Trollmakten jag ser uppe i bergen
FÖRSVINN

A greeting for the trollkingdom in the mountains and a threat
against the children of Eve and the tribe of christ.

8. Segersång

Solen sjunker mellan fjäll och is
Ur marken stiger en märklig dis
Oknytt vakna de skrida fram
Undan springa helige kristi lamm
Vinden stiga till storm så mäktig
Likt en orkan den sveper fram
undan springa helige kristi lamm
De skall minnas denna dag
De skall dömas av nattlig lag
Mäktig sång ljuda ur trollens läger
De sjunga lovord fördömdas seger

Blodet rinner klingan skiner blöt
Ur svärdet som givit jesu sista stöt
Blodet dryper snön färgas röd
Här firas månen och kristi eviga död
Kom igen mörkrets väsen, denna natt är evigt lång
Inatt vi fira, Inatt vi sjunga vår segersång!!!!!

The trolls and goblins celebrate their victory over the tribe of christ with a
majestic feast and songs praising the moon. This night is eternal? Beasts of
the night? This darkness will never end!

9. Svampfest

(Instrumental)


 
СветлоярДата: Воскресенье, 11.05.2008, 16:09 | Сообщение # 2
Сумеречная Тварь
Группа: Лесная Администрация
Сообщений: 2729
Статус: Offline
Jaktens Tid – 2001

1. Krig (Intro)

2. Födosagan

Stigen leder högre upp
Mot svarta bergens snövita topp
En ädel syn nu väntas kan
Styrka uråldrig och ära sann

Jag döper mitt sinne
I sanningens bäck
Ur berget den rinna
Denna becksvarta ådra

Ur berget en staty
Av makt nu stiga
I nordiska natten
Tusen ögon skina

Berget dåna kraft mig fylla
Denna urgud alla trollfolk hylla

Denna jord denna kraft
Som nu visat sig
Denna makt som lovats
Förnekas ej
Ett spjut jag skall smida och vässa
Trollfolkets krona skall pryda min hjässa
Rivfaders strävan den må vara tung
Den dag dock råda då jag heta kung

Kung över folken av troll...

3. Slaget Vid Blodsälv

Nu rör sig skogen själv
tusen troll korsar en älv
inget ljud inte en viskan hörs
även krigssvin över älven körs

Snart ska de strida yxan mot skyn nu höjs
panik och rädsla nu se kristimän böjs

På trollherrens tryne nu stiga ett grin
han höjer sin yxa han piskar sitt svin
ansikten vrids till ilska andra vrids till skräck
När trollens arme rider fram i en storm av blod och träck

Så faller man efter man
Så viner en vind av blod och lem
Mindre dock av dem troll som skyddar sina hem

Som av ett under nu mötes de
Kung av Jehovas folk dem som be
och trollherrens yxa sjunker nu
och av ett mäktigt slag kungen huggas itu

4. Skogens Hämnd

Skogen lever inga fångar tar
Den tar moder dotter och far
Ingen nåd ingen lämnas kvar
minsta sår läcker av var
Byfolk försvinna ingen vet vart
Omkring står skogen tyst och svart
Slutet närmas de visa ser
Tecken i skyn prästefolk ber
Dödens lättja ut i skogen lura
Gömma sig bakom varje fura
Eldlika sken över himmlabron
Så inleds hämnden av skogens tron
Finns ingen plats att gömma sig
Vart du än går skogen hittar dig
Hela världen ruttnar och svälter
Allt du trott se lögnen vällter

Läs nu runor med magiska tal
Spå en ålder av ve och kval
När mörka skuggor nu himmelen rider
Se då nalkas jaktens tider

5. Jaktens Tid

...Bygden står stilla, en stjärnklar natt...
...En eld i fjärran skådas, ty de närmar sig...

Fram rider trollens kung,
med vargabroder ut på jakt
Allt levande flyr, fä och frände,
blodet skall dränka denna ensliga trakt

Utav mörkret i sin eviga sal,
han ger sig ut, en törst att släcka
Här skyndas de fram på krokiga ben,
Flera liv att tas, hundra ben att knäcka

Trollherrens sällskap river sig fram,
genom dyster skog och fruset fjäll
De dräper vad de ser och finner allt gömt,
huvuden snart pryder deras heliga häll

Så står trakten dyster och mörk,
solen stiger inget liv att skåda
Underjorden firas en lyckad jakt,
sedan igen för sekler tystnad råda...

(ve dig människa du inkräktar här,
snart trollen dig till hällen bär...)

6. Bakom Varje Fura

(инструментал)

7. Kitteldags

Människofolk ej festa
Gammelfar lemlästa
Uråldrig ilska och trolldom
Häxeri blev festens slut

Så ska de nu genast stekas
som de en gång stekte oss
De ska saltas de ska kokas
Köttet skall flagna från benen loss

Måltiden nu nått sitt slut
Mätt och nöjd mången trolltrut
Småtroll kött nu river
Rivfader fram kliver

Full med hat
Präst blir mat
Han läggs på fat

8. Krigsmjöd

Blodet sköljer än en gång
Skogens mossor och kala berg

Kom alla hör min sång
Vi tar deras liv än en gång

Se fornatidens eld beskåda dess prakt
Dra ihop till dans i urgyttjans takt
Kom töm ditt stop med trollkrigars heder
Gammelfar nu dryckoslaget leder

Sågtandat spjut och kniven så skarp
Kristimän nu falla vi ta deras skalp
Omhändertagen av forna minnens väv
Krigsruset samlas ditt stop i käften häv

Så vakna anden ny ilska alla får
Med spjut och svärd vi på krigsstigen går
Höj era stop för fiendens död
Krigsrus nu väckas med söter mjöd

Vid månens sken vi dem tar
Så vi renar vår skog
Tills ingen kristen finns kvar
Tills ingen kristen finns kvar

9. VargTimmen

(инструментал)

10. Kyrkovisan

Aamund och Kettil
Tvenne prästermän
Hade byggt en kyrka
För att gud sin dyrka
Dock ej präster räknat med
Förbannade trollens jävla säd
Facklor släckte hoppet
i kristi led...

11. Den Hornkronte Konungen (Rivfaders Tron)

-En ensam skugga nu ridit fram
nu stigit herren av nordens hemliga folk
-han stirrar mot fjällen, han lyfter sin arm
drakblod koka i dennes barm
-kung över folken av troll, hornkrönt står han
härskare utav allt ur mörkrets famn

Vid trolltronens for nu samlas de
de hopas i skock för att alla se
här samlas troll, oknytt och rå
de jubla och fira så gott de må
snart hörs ett muller, ett mäktigt dån
så varslas döden av jehovas son
så stiga fram denna hedniska här
och rivfader, härskaren, fram de bär...

de samlas ur skogens svarta natt,
de vandra från fjäll och sjö...
Vätte och troll, svartalf och varg,
björnens ande och havets mö...

12. Aldhissla

Månen skiner över nordens land, skogen står i sin mörka prakt
Aldhissla vandrar över fjäll och slätt
Evigt han vakar, betraktar, denna tysta och nattliga trakt
Han sitter i sin grotta, bevakar sin gyllene skatt
Sitt hem fyllt av mörker och is
Detta underjordiska land, riket av evig natt

Mästaren Aldhissla, Trollet som allting hör
Mästaren Aldhissla, Ondska som aldrig dör

Ingen man här satt sin fot, inga människobarn födas här
Tomhet och tystnad härska
Inget spår, inget tecken av honom som korset bär
Aldhissla stänga ej ögon, han aldrig sova
Ingen komma hit med lögner i mun
Vacker och mäktig, det är nordens natt utan jehova

Mästaren Aldhissla, Trollet som allting hör
Mästaren Aldhissla, Ondska som aldrig dör

Ensamheten, tecken av kraft
Att allt se, tecken av kraft
Evigt liv, tecken av kraft...

13. Tomhet Och Tystnad Härska (Outro)


 
СветлоярДата: Воскресенье, 11.05.2008, 16:11 | Сообщение # 3
Сумеречная Тварь
Группа: Лесная Администрация
Сообщений: 2729
Статус: Offline
Visor Om Slutet – 2003

1. Suohengen Sija

(инструментал)

2. Asfågelns Död

Svart blod nu månen dränker
Svart totem ur djupet stiger
Krigsmålning på trynen stänker
Från grottans dunkel, kom döden diger

Dags att stiga, dags att dräpa
Genom natten vi marschera
Blodet av korpen kristtrogen
Asfågeln av vite krist

Dags att riva, dags att slita
Föda mata broder mask
Sluta livet av himmelens pest
Asfågeln av vite krist

Rost och eld nu städer slukar
En maskin av sten och kött
Tusentals troll nu marscherar
Blodet dryper färgar rött...

3. Försvinn Du Som Lyser

Ett skri nu ekar, midnatten vrålar
Svart ondska, himmelen målar
Brutit sig loss, sina bojor lämnat
Snart gamla onddåd hämnat

Marken skakar där ropet hörs
Allstans mord och ondskap görs
Gyttja dränker skog och berg
Svart må bli nu himmelens färg

Korp och kråka sina mat nu får
De följa stigen där döden går
Solen täcks, ej frysa mera
Den höljd är nu, med blod och lera

4. Veripuu

(инструментал)

5. Under Varje Rot Och Sten

(инструментал)

6. När Allt Blir Is

(инструментал)

7. Den Sista Runans Dans

Ensam rider månen över norrskenshimmelens rand,
Svart ligger skogen, kall under frostherrens makt
Stigen leda djupt in bland fornfuror, mot glömskans och slutets land...

Runorna skina i nattens mörka djupt,
De visa väg till sista dagars säte
Allt tystnar till nattmarans tjut,
Och runorna dansa till trollflöjtens läte

Denna natt allt ta slut, Denna natt vi alla fria stå
Så splittras bergen, så brytas himmelen
Allt som bliva kvar äro eld, stoft och rök...

Runorna skina i nattens mörka djupt,
De visa väg till sista dagars säte
Allt tystnar till nattmarans tjut
Och runorna dansa till trollflöjtens läte
...Och runorna dansa till trollflöjtens läte...
...Och runorna dansa till trollflöjtens läte...
...Och runorna dansa till trollflöjtens läte...

8. Rov

(инструментал)

9. Madon Laulu

(инструментал)

10. Svart Djup

I vinden viskar dödens stämma
Onda stjärnor på himmelen stirra
Bland furor eka ett isande skrik
Urskogens klor i nattlig sky
Ur rymdens svarta djup
Ur rymdens svarta djup

Fem fot svart stål han i sina nävar klämmer
En svart skugga från jordens djupaste hål
Långa öron och knivskarpa horn
Under brynen glöda två illröda kol...

Nu lyfts värdet mot himmelens rand
Syndastålet nu frysa luft till is
Nu livlösa förbli var man, var kvinna
Domen falla och tystnad härska
O, rymdens svarta djup
O, rymdens svarta djup

11. Avgrunden Öppnas

(инструментал)


 
СветлоярДата: Воскресенье, 11.05.2008, 16:12 | Сообщение # 4
Сумеречная Тварь
Группа: Лесная Администрация
Сообщений: 2729
Статус: Offline
Nattfödd – 2004

1. Vindfärd / Människopesten

Pesten kom från Söder.
För tusen är sen.
Råttor av den falska tron.
Lik och död.

Med själar så svarta.
Som nattlig sky.
Vi jagar dem horta.
Varje gång.
Vi strider till gryning.
När varje troll har stupat.
Människopesten.
Har ej plats här.

Marken färgas röd.
Av kristna drägg.
Låt blodbadet börja: DÖ, MÄNNISKOPESTEN!

Med blod och eld.
Är vi döpta.
Is och järn.
Skapade vår vagga.
Vi rider med ulver.
Mot kampen igen.
Människokokött.
Det smakar mest.

Marken färgas röd.
Av kristna dräg.
Låt blodbadet börja: DÖ, MÄNNISKOPESTEN!

Med blod och eld.
Vi hugger ner dem.
Blixtrande blad.
Släcker sin törst.

Människopesten...
Har ej plats här.Människopesten...
Ska slitas isär.

2. Eliytres

Brännmärkt av hatens eld.
Vrede och Hat.
Det Ijuva livet.
Finns på denna jord ej mera.

Urkraft och svarta makten.
Trollherrens hand.
Kallar jag vid min sida.
Att sluta pestlivet för allt.

Så sjunga nu med kalla vindar.
Höja dig som mörka skuggor.
Tåra upp dom gamla hindor.
Eliytres vaknar igen...

Låt det regna blod och eld.
Låt mig se den dag.
Då ska jag gråta av glädje.
När hela världen undan går.

...världen undan går!

Eliytres!
Fader!
Ge mig makt!
Eliytres!
Rivfader!
Ge mig död!

Allt jämt rinnen tårar.
Tårar av smärta, rädsla.
I sorg fär beslut som ej fattats.

3. Fiskarens Fiende

Jag hörde en sång från djupet.
Under vågen, vågen så höga.
Blåset gråtar som en kvinna
med en död barn på hennes rygg.

På hennes rygg!

Sjövättan ger ingen bot.
Sjunger han med kalla vindar.
Människofolk flyr som lammar.
Från sjöfolkets lot.

Döda havet!
Vågor som blod!
Då hjälper dig ingen gud.
Döda havet!
Vågor som blod.
I natt far vi ut.

Vi stiger fram i natt...
Sjunga urgamla visor!
Räda mot, mot din strand.
Plundra dina byar.

Sjövättan ger ingen bot.
Sjunger han med kalla vindar.
Människofolk flyr som lammar.
Från sjöfolkets hot.

Döda havet!
Vågor som blod!
Då hjälper dig ingen gud.
Döda havet!
Vågor som blod.
I natt far vi ut.

Fiskarens Fiende!

4. Trollhammaren

Bland skuggor rider en odjur.
Som en svarta träd.
Griper hård på en mäktig hammar.
Ut för svaga kristna blod.

TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!

Trollhammaren sveper igen!
Hugga ned, broder igen!
Hör det sista ropet –
Trollhammaren är här!

TROLLHAMMAREN!

Han är inte en människa.
Inte bräcklig och svag som dig.
Du ska vara maktlös.
Inga ögon ser din änd.

TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!

Sedan mörkret övertog.
Räds den frostens kalla fingrar.
Som griper tag och förlever.
Under kommande vinternatt.

TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!

5. Nattfödd

Svartkonst och magiska krafter.
I natt jag tar den som en tid var min.

Jag suger livet ut.
Blåsa till urgammal asken...
...urgammal asken!

Jag är världens mörkret.
Jag är det dödande vattnet.
Jag är livets blod.
Du ska bli pinad för dina brott.

För dina brott!

Sargad för dina synder.
Dina synder mot oss alla.
Du ska bli tukt
ad för att vi skulle helas.
Dina sår skall giva oss bot...
giva oss äntligen bot.

Jag längtar efter ett slut.
Men vet ej hur det ska ske.
Dags har kommit egentligen.

Jag är världens mörkret.
Jag är det dödande vattnet.
Jag är livets blod.
Du ska bli pinad för dina brott.

6. Ursvamp

Eld brinner inn i skogen.
Grytan rörs bland skuggor.
Vilda odjur dansar omkring.
För att starta festen igen.

Vid skymningen vi går försjunken i tankar.
Ensam vid elden, bröderna är här.
Vakna nu Rivfader och ge oss förstånd.
Gamla faders ord, ord så sann.

"Fan det här ljuset och vänd dig mot bergen.
Där månen går upp och du kommet att se.
Sanningen så gammal, sanningen så rätt.
Gå och ge till folket död och skräck..."

Genom dyster skogen stiger vi fram.
Genom människoländer rider vi fram.
Sanningen och klokhet kommer vi att se.
URSVAMP, trollfolk ge!

7. Marknadsvisan

Det var en vacker sommardag.
När man bedrev marknad.
Aamund och Kettil bestämde sig
för att gå och kolla ny kåpor.

När de gick förbi skogen stor
hemska oljud hördes från busksnår.
Trollen var också på väg dit –
prästernä fick sig igen och fåglar sjöng.

8. Det Iskalla Trollblod

Striden mot människan.
Härjade tills hanegället.
Solen ljusnar, nu allt är tyst.
Blodet rinner ned för fjället.

De som var de oförfäraste.
Ska nu höjas till eviga liv.
De som var de ursinnigaste.
Ska inte vara på driv.

Det finns ett efterliv.
För de som är värdiga.
Där mjödhornen aldrig är tomma.
För de som är modiga.

Där firar vi varje natt.
Bordet dignar av drycker och matt.
Under ögon av urgammal Trollgud.
Vi, som har det iskalla Trollblod.

Nu sjunger vi vårt dryckeskväde.
Till makten som aldrig dör.
Från salar av Rivfader.
Skallar ljudet som alla hör...

Där firar vi varje natt.
Bordet dignar av drycker och matt.
Under ögon av urgammal Trollgud.
Vi, som har det iskalla Trollblod.

9. Grottans Barn

Mellan svarta skuggor finns ett ställe utan sol.
Var fåglarna aldrig har sjungit.
Under jorden lever ett förbannat folk.
För länge sen fördrivet.

"Nu är det dags att glänta
på dörren som har varit stängt.
Som vargar ska vi äta
ut i människans land."

Yxor i händerna, röttna tänder inn i munnen.
Skocken samlas åt skogsbrynet till.

Korparna skriker ur skogens mörka djup.
"Grottans barn har kommit ut."

Efter tusen månen skrider gruppen framåt mat.
Ingen kan nu hejda den här hungern.

Bort ännu, men närmare än igår.
Hör hur de sjunger...

Grottans Barn!
Hungriga Vargar!
Brottans Barn!

Korparna skriker ur skogens mörka djup.
"Grottans barn har äntligen kommit ut."

10. Rök

(инструментал)


 
СветлоярДата: Воскресенье, 11.05.2008, 16:14 | Сообщение # 5
Сумеречная Тварь
Группа: Лесная Администрация
Сообщений: 2729
Статус: Offline
Ur Jordens Djup – 2007

1. Gryning

(инструментал)

2. Sång

Från en tid då allt var gryning.
Den tid som människobarn glömt.
Som en gyttja från urtids famn.
En tid ingen kan, En tid utan namn

I grottans djup ni legat då.
När trollfolk i vildmarken steg.
Då var ni i talen fä.
Då mitt folk gick ytans väg.

En svart hemlighet i forntids skugga.
Dold i glömska nu stenen läro mej.
Om trollkungens krig mot en giftig
sugga. Ty stenen viska den ljuga ej.

Ur sanningens källa jag tar min dödssup.
Den fylla mina lungor den fylla
min trut. Ur sanningens källa,
dunkel och djup

3. Korpens Saga

Jag såg min här av troll och vätte. Slappa
spjut så långt ögat mätte. Tusende kroppar
alla döda och svala. Min arme ur
skogen nu låg i dvala.

Då sjöng honan mörk en sång av hat. Hon
lovade hort gåvor själar till mat. Åt en
dyster ande ur springornas rike. En runa
ristades aldrig skådats en like.

Som en blixt i natten av eldens färg.
En kraft som kväldje i kött och märg.
En tunga av illdåd och sotig svärta. Nu
hördes ett skrik av tusens smärta.

Skogens topp och klippans kant som värn.
Svart som åskmoln och skogens tjärn.
Fjädrar nu spreta där skinnet voro. Till
tiders slut de nu ropa sin oro.

Så miste rivarn sin bror av kamp. De flög
sin väg till världens kant. Av ett glömt
och fastligt trolldoms dåd. Det förkolnade
sinnet kände ingen nåd.

Nu faller skyars svarta mästare.
Slagsfältets kall och likets kyla. An fulla
av slagens rus och svekets hat. De gnaga
utan ära på krigets ruttna mat

...till Tiders ände

4. Nedgång

Urberget gav en gåva stor. I jorden och
vattnet. I mörkrets källa jag sanning
fann. Min födosaga då blev sann.

Trettio dagar och trettio nätter. Jag klättrade
mot jordens famn. Den hornkrönte
vandrade på dyster sten. En som sanningen
smakat och blivit ren.

Jag såg solens ach månens steg. Jag
såg sanningen en dyster väg. En rune
spådde krig och fasa. En runa talde till
mej om blod och raseri

5. Ur Djupet

Förbannad och glömd. Evigheten,
ensamheten. Jag tog mina steg.
Sista men första

Tusen och trettio steg. Mot jordkärnans
Brinnande valu. Den skalv, den skalv

( Då visade sig, modern i djupet. Så dold
så hemlig. Om henne jag talt inget mer.
Ty om moderns visdom sjunga.
Inte en levande själ )

Ur vad jag trott. Min undergång bliva,
jag stegoch kände kyla. Ett ljus så längtat.
Ett ljus så ljuut.

Jag sprang ner en älg. Under månens skära.
Drack dess livssaft så het. Som
djupjordens glöd. Den brände mitt svalg.

Ilskan klöste och mitt hjärta brann.
Hämndens tid kommit.

Ty blod för blod. Var hämdens hamn.
Då ristade jag mitt skinn.
Med Urgudens namn.

Med urgudens namn.

6. Slagbröder

Som ett djupt urål från ett avgrund av hat.
De glömdas själar steg, en för en, man för
man, döda utan fred. Tog till vapen, tog
till sköld, ett hav av illvillig dödlös man.
Hatets och sotens arme.

De fann min väg de springa min skog.
Under månens röda glöd.

Jag slog dem ner våg för våg, inga själar
i ro. Ett spjut ej räckte till denna kamp.
Korpbroder hört nu klingors spel. Snart
himmelen täckets av brödrar mina.

En kamp det blev, en sista gång.
Brödrarna stod där sida vid sida.
Himmelen dånade, en väldig sång.
Korpnäbb och klinga då tog sin föda.
De stred till seger fören slutlig ära.
Ty denne seger än korpen bära

7. En Mäktig Här

Då jag rest mitt tryne mot den eviga skyn,
Jag hörde ett läte jag aldrig glömma. En här
så mäktig vid skogens bryn. Frå denna
syn ens kunnat drömma.

Jag tog mitt spjut jag lyfte mitt horn, Från
hornets läppar en mäktig ton. Hären lystrade marscherade
fram. De gav sig mitt liv, bergets stamm.

En gåva av urbergets ande, En pakt som alla
glömt. Nu tågas de fram på knotiga ben.
Fram, fram, fram.

Blodet nu rinna i floder. Över mark och flod.
Ett svek nu skymtats av vise. Få öron lyssna då.

En gåva av urbergets ande, En pakt som alla
glömt. Nu skyntas fjärran länder
Fram, fram, fram.

I år de vandrat, krigets väg. Blod ur väst och
guld från öst. Då en tjärn som var månens lek.
Blev segerns slut och ett digert svek.

Hon vadat där i börjans gyttja. Slitit sitt hår med
ormars gift. Sugit själar och mannamod. Det varit
hennes avgrund i tusen år.

En gåva av urbergets ande, en pakt som alla
glömt. Nu tågas de fram på knotiga ben,
Fram, fram, fram.

Blodet nu rinna i floder. Över mark och flod.
Ett svek nu skymtats av vise.
Få öron lyssna då.

En gåva av urbergetrs ande, En pakt som alla
glömt. Nu skymtas fjärran länder.
Fram, fram, fram.

8. Ormhäxan

I en svart tjärn vid furors rot.
Hon stod tjärad och täckt av sot.
En giftig sugga, en ettrig mara.
Den vackraste skugga ur jordens djup.

Ormarna knyckte och ormarna grep.
Slingrande ur hennes sköte.
Som hornkronor, som spindelns ben.
Som nattens slingor ur jordens djup, hon skrek.

Hon ristade mitt kött, hon drack mitt blod.
En stekande klinga i hjärtats kött.
Jag blivit offrad till henne, denne.
Giftige mask som gör allt dött.

Ett svek oväntat nu fällde mig.
Jag föll sargad och livlös.
Allt var dött utom en gnista blott.
I själen dit uranden livet sått.

Mitt blod ner i tjärnen rann,
den svartare än svart då blev.

9. Maktens Spira

Jag sprang med brisen.
Mot norr den eviga isen.
Jag fann en dalgång.
En massiv spricka.

Måsarna visade vägen ur skyn.
Då mötte jag isen.
Då fann jag hav.
En storm steg ur vågors djup.

En hemlighet om maktens spira.
Urgudar nu ristat genom mej.
Spåret in i isen gick.
Djupt mot dess frusna kärna.

Där den stod evigt stel.
Gick en fåra in med flodens ström.
Ner mot det blå jag vandra.
Isen i mina ådror för dagar tio.

Där fanns en grotta, en faslig sal.
I grottans mitt han stod.
Som djupet kallat ur stjärnors ljus.
Krigaren mäktig från rymders sus.

Ur hans frusna hand jag tuggat.
Ett spjut från en ändlös plats.
Ett skrik ett dån från spjutets blad.
Maktens spira med stjärnors rad.

Tusende steg mot jordens yttre.
Från djupet jag än en gång steg.
Nu grinet ej släckas från detta tryne.
Ett slag nu bådas, snart slutförs allt.

10. Under Två Runor

Jag tog mina steg i gyttjans mark.
Tusende korpar i mörker sky.
Ett träsk med dödens skugga.
Där låg min hämndes stund.

Inget gift mej dräpa.
Inga svekfulla dåd.
Spjutet med stjärnors prakt.
Trollet med rymders makt.

Jag såg nu en grop en ström.
Tog min vrede och lät mossan svälja.
Under fanns en passage en klyfta.
Jag lät den dra mig in.

Mot djupets sköte for jag än en gång.
In i djupet av urtids minne.
Mot gudens djup mot hämndens stund.
Där grep nu klor av skuggors mara.

Hon drack mitt blod.
Hon sög min makt.
I eld så blå.
Jag vred mej loss.

En urgud som nu skickat mej.
Hon klöste mitt jag min innersta eld.
Då tog jag mitt stjärnors spjut.
Med all min kraft jag skar.

Ty så som det var jag såg.
Urguden och ormars häxa.
Genom samma blodiga mun de talt.
En ristad under två runor.

En hämnd jag ej nu fått.
Men orden ej förgått.
Jag blev kung med runors makt.
Genom hämndens och hatets pakt.

Urgudens gåva. Runors makt.
Mot månen i ag steg.
Trolldom född igen.

11. Kvällning

(инструментал)


 
СветлоярДата: Воскресенье, 11.05.2008, 16:15 | Сообщение # 6
Сумеречная Тварь
Группа: Лесная Администрация
Сообщений: 2729
Статус: Offline
Переводы

Midnattens Widunder - Чудовище Полуночи

2. Svartberg
"Черная гора"

Вперед на север мы идем
мы найдем черную гору
наша обещанная земля, подземное царство
царство, где люди никогда не были
Под землей останемся мы
постоянно мы растем в силе
и в последний день выходим мы
чтоб взять то, что когда-то было нашим

Потому что, небо остается черным и красным
из пепла и огня
поднимаемся еще выше мы
мы из черной горы

Вперед на север мы идем
мы найдем черную гору
наша обещанная земля, подземное царство
царство, где люди никогда не были
Так следуй за мной к трону короля троллей
давай, давай, с мечом в руках
здесь нет неправильной веры
здесь христиане не получат покоя

Здесь сидит он на своем троне
здесь властвует он огнем и сталью

3. RivFader

Далеко, далеко, далеко в лесу горит огонь
Далеко, далеко, далеко в лесу бежит волк
На куски он разорвет плоть и кости христианского ягненка

Теперь поднимается кошмарный ужас
из могильной холодной земли и пыли
он пришел опять рубить головы и конечности
наконец RivFader вернулся домой

Столетия хотят пролететь, человечество хочет разрушиться
Ибо когда белая змея посмотрит на северные небеса
тогда очнется RivFader из своего длинного сна
чтоб повергнуть христианскую боль севера

Далеко, далеко, далеко в лесу горит огонь
Далеко, далеко, далеко в лесу бежит волк
из разрушенного огня поднимаются злые мысли

4. Vätteanda
"Дыхание гоблина"

С воплями и ревами, будто тысячи ворон кричат
Мы вырываемся из гор и ям
Когти острый как меч, пасть как у волка
Вперед выходят гоблины, попробуй наш огонь

Мы пьем твою кровь, эликсир нашей жизни
Так много ее у не было тысячу лет
Кровь и будто острие севера режет
Мы здесь, Мы здесь. Дыхание гоблина

Глаза светятся среди теней, клювы и когти
Мясо разорвется для нехристианской веры
Глаза светятся среди теней, клювы и когти
Мясо разорвется для нехристианской веры

Не рожденные дети и беременные женщины
они самые вкусные в тумане ночи
Не рожденные дети и беременные женщины
они самые вкусные в тумане ночи

Рушьте, братья, рушьте!
Рушьте, братья, рушьте!
Рушьте, братья, рушьте!

5. Bastuvisan
"Банная песня"

Aamund и Kettil
два священника хотели искупаться в бане
Тут послышался грохот и шум
адский треск из их прихожей
Вбегают тролли чертовски быстро
Лесные монстры в своем расцвете
Aamund'у отрезали уши
Kettil'а били пока сауна не
Взорвалась!

6. BlodNatt
"Кровавая ночь"

Я точу свой меч, я промасливаю свою кольчугу
Заплетаю свою бороду и смолю свое лицо
Солнце садится и торопится стать красным
Кровь будет выпита. Кровь будет выпита сегодня ночью
На ночном волке я поеду к церковным воротам
Я обнажу мой меч
чтоб убить каждого человека
Луна освещает мою темную землю
И Кровь будет выпита.
Кровь будет выпита сегодня ночью

Меч режет горло
В снегу лежит еще одно тело
Ночной волк откусывает голову
Кровь течет потоком

Убийца священников на моей стороне
на ночном волке я поеду
и кровь будет выпита.

7. Midnattens Widunder
"Чудовище Полуночи"

Власть троллей я вижу сверху в горе
Исчезни ты, кто светится над моим народом
Уходи! Уходи!

Наш вечный договор с ночью
даст нам жизнь
после мучительной внезапной смерти
после мучительной внезапной смерти

Огонь и кровь для моего народа
мой меч жаждет твоей крови
кровь из слабых детей Евы
кровь из христианского рода
кровь из христианского рода
из христианского рода

Вечная сила ночи
холодная острота меча
неподвижный свет луны
бледная тень зимы

Рви свое сердце, рви свою душу
солнце чернеет, я – раб ночи
Власть троллей я вижу сверху в горе
Исчезни!

8. Segersång
"Победная песня"

Солнце садится между горами и льдом
Из земли поднимается необычный туман
Монстры просыпаются, они шагают вперед
Прочь бегут священные христианские овцы
Ветер переходит в могучий шторм
Как ураган проносится он
прочь бегут священные христианские овцы

Они запомнят этот день
Они будут судиться по ночному закону
Мощная песня доносится из логова троллей
Они поспевают прoклятую победу

Кровь течет, клинок становится мокрым
Из меча, который нанес Иисусу последний удар
Капает кровь, снег краснеет
Здесь чествует луна и вечная смерть христиан

Вперед, создание мрака
эта ночь вечно длинна
Этой ночью мы празднуем
Этой ночью мы поем нашу победную песню!


 
СветлоярДата: Воскресенье, 11.05.2008, 16:16 | Сообщение # 7
Сумеречная Тварь
Группа: Лесная Администрация
Сообщений: 2729
Статус: Offline
Jaktens Tid - Время охоты

2. Födosagan
"Рассказ о рождении"

Дорога ведёт высоко
К белоснежным пикам чёрных гор
Величественный вид можно теперь ожидать
Древнюю неприступность и истинную славу

Я крещу свой разум
В ручье правды
Из горы она бежит
Эта чёрная жила

У горы изваяние
Теперь вершина власти
В северной ночи
Блеск тысячи глаз

Гора грохочет, с силой заполняя меня
Этому древнему богу весь народ троллей платит дань

Эта земля эта власть
Теперь появляется
Эта власть, которая была обещана
Обычаем была отвергнута
Копьё я буду ковать и заострять
Корона народа троллей должна украсить мою голову
Стремление Ривфадэра может быть жестоким
Тот день всё же настанет, когда я назовусь королём

Король у народа троллей...

3. Slaget Vid Blodsälv
"Битва у кровавой реки"

Теперь лес пробуждается
Тысяча троллей переправляются через реку
Не слышно ни звука, ни шёпота
Даже военные кабаны через реку идут

Скоро они будут биться, топор поднят к небу
Панику и страх теперь видят христианские дороги

На морде повелителя троллей появляется оскал зубов
Он поднимает свой топор, он подгоняет своего кабана
Морды поворачиваются в ярости, другие поворачиваются в страхе
Когда армия троллей передвигается в урагане крови и грязи

Так падают человек за человеком
Так летит запах крови и конечностей
Лишь немногих троллей, кто защищает свой дом

Как легенда он дерётся
Король Иегова, кому народ молится
И топор повелителя троллей опускается
И могучий удар короля рубит пополам

4. Skogens Hämnd
"Месть леса"

Лес живой и никем не захвачен
Он берёт мать, дочь и отца
Нет милосердия, никто не оставлен жить
Даже мельчайшая рана гноиться
Люди пропадают, но никто не знает куда
Всюду лес тихий и тёмный
Смерть близко, он покажет вам
Знамений в небе священник просит
Лень смерти скрывается в лесу
Прячется за каждой елью
Мерцает подобно огню над небесным мостом
Так начинается месть леса за трон
Удар находит скрытое место
Лес находит вас в любое время, где бы вы не шли
Весь мир гниёт и голодает
Все вы верили приступам лжи

Теперь читайте руны с магической речью
Предсказывайте век боли и страданий
Когда тёмные тени плывут по небу
Смотрите туда, где приближается время охоты

5. Jaktens Tid
"Время охоты"

...Ландшафт тих, звёздная ночь
...Огонь отдалённо сверкает, потому что они близко подходят

Король троллей едет верхом вместе
с братом-волком на охоту
Все убегают, живые люди, враг и друг
Пустынный край будет утоплен в крови

Из темноты в свой зал
Он выходит утолять жажду
Они спешат по кривым костям
Несколько жизней взять, сотни костей сломать

Компания повелителя троллей тянется
через темные леса и обледенелые горы
Они убивают всё, что видят и находят всё, что скрыто
И скоро их священная скала будет украшена черепами

Так что край останется мрачным и тёмным
Солнце взойдёт, но не увидит никакой жизни
Преисподняя празднует удачную охоту
Затем тишина вновь будет править в течение столетий...

(Проклинаю тебя человек, ты вторгаешься в наши страны
Скоро тролли будут нести тебя к скале...)

7. Kitteldags
"Час возле котла"

Люди без отряда
Старик искалечен
Древний гнев и колдовство
Чары были на проклятой вечеринке

И таким образом они теперь будут зажарены
Они когда-то жарили нас
Солёными они были, варёными они были
Их мясо мы сдирали с костей

Время приёма пищи теперь подходит к концу
Довольны и удовлетворены многие тролли
Гоблины теперь мясо разрывают
Ривфадэр взбирается дальше

Полные ненавистью
Священника начинают есть
Его положили на тарелку

8. Krigsmjöd
"Военный напиток"

Когда-нибудь кровь опять будет литься
Мох леса и пустых гор

Приходите все, слушать моё песнопение
Мы возьмём их жизни ещё один раз

Глядите, как древний огонь смотрит на свой блеск
Соберитесь для танца в такт грязи
Приносите свой пустой кувшин с честью воина троллей
Дед возглавляет пьянку

Пиловидное копьё и нож остры
Теперь христиане падут, мы возьмём их скальп
Переплетаются в памяти, охраняемые древним народом
Жажда войны накоплена, чистите свой кувшин

Пробудится дух и новый гнев для всех
С копьём и мечом мы идём на тропу войны
Поднимите свой кувшин за смерть врагов
Жажда войны пробуждается теперь с приятным напитком

В свете луны мы схватим их
Так мы очищаем наш лес
Пока ни одного христианина не останется
Пока ни одного христианина не останется

12. Aldhissla
"Альдхисла"

Луна светит над нордическими странами, лес покоится в своей затемнённой славе
Альдхисла скитается по горам и равнинам
Он навсегда обогатил этот тихий и ночной край
Он сидит в своей пещере и охраняет своё золотое сокровище
Свой дом из тьмы и льда
Это подземная страна, царство вечной ночи

Властелин Альдхисла, тролль, который всё слышит
Властелин Альдхисла, зло, которое никогда не умрёт

Ни один человек никогда не был здесь, никакие человеческие дети не были рождены здесь
Пустота и тишина властвуют
Нет следа, нет знака носителя креста
Альдхисла не закрывает свои глаза, он никогда не спит
Никто не приходит сюда с ложью во рту
Красивая и громадная страна севера без Иегова

Властелин Альдхисла, тролль, который всё слышит
Властелин Альдхисла, зло, которое никогда не умрёт

Одиночество, знак власти
Видеть всё, знак власти
Вечная жизнь, знак власти


 
СветлоярДата: Воскресенье, 11.05.2008, 16:17 | Сообщение # 8
Сумеречная Тварь
Группа: Лесная Администрация
Сообщений: 2729
Статус: Offline
Ur Jordens Djup - Из Земных Глубин

2. Sång
"Песня"

Было начало времен, был рассвет
Это время, что позабыл человек.
Как ил из объятий эпохи древней.
Его никто не знал, безымянное время.

Тогда вы в глубоких пещерах лежали.
А в диких землях народ троллей поднялся
Тогда вас считали просто скотиной.
И пошел народ по дороге равнинной.

В тени черной тайны, в древние времена.
На камне выбиты сакрального ученья пимсьмена.
Вокруг короля троллей война интриганов идет.
Ибо шепот этого камня не лжет.

К источнику правды прикоснусь я смертельным своим бокалом
Когда мои легкие полны, когда полна моя пасть.
К влаге истины, что так темна и глубока.

3. Korpens Saga
"Сказка Ворона"

Я видел мое войско троллей и мочил.
Длинные копья, такие высокие, сытые глаза.
Тысячи тел, все недвижные и прохладные.
Моя лесная армия сейчас лежала в оцепенении.

Тогда полилась мрачная песня ненависти.
Обещая подарить утомленную душу.
Мрачному духу из тесного царства.
Никогда не узреть аналога высеченной руны.

Как молния в ночи огненный цвет
Тошнотворная сила из мяса и костей.
Язык злодеяния, чернящий, как сажа.
Теперь слышны тысячи криков боли.

Лесные вершины и выступы скал под защитой.
Черны как грозовая туча и лесное озеро
Шкуры как пружины
До тех пор, пока не вызовет их недовольства

Так нельзя ссориться со своим братом по оружию.
Летел своей дорогой в мирном краю.
Все было забыто, и крепкая банда троллей приняла решение
Это чувство не знает никакой пощады

Теперь с небес черный мастер сошел
На поле боя холод и остывшие трупы
Все бросаются в сражение и ненавидят измену.
Это грызня без чести на войне за гнилую еду.

До конца Времен

4. Nedgång
"Нисхождение"

Дар в горах большой я дал
И земле и воде
Во тьме холодной я правду искал.
И подтвердилось предание о моем рождении

Тридцать дней и тридцать ночей
Я лез к объятьям земли
Коронованный рогом, по мрачным камням бродил
Имел вкус правды и стал чистым из них один.

Я видел солнце и к Луне поднялся
Я истинный мрачный путь увидал
Руна предсказала войну и страх
Руна предсказала кровь и ярость вокруг меня.

5. Ur Djupet
"Из Глубин"

Проклятый и забытый
В вечность, в одиночество
Я сделал свой шаг
Последний, но первый

Тысяча и тридцать шагов.
К земному ядру
К пылающему центру
Она дрожит, она дрожит (земля)

(Когда покажу себя Матери-Земле,
То скрою тайну,
Если ей я не скажу ничего больше
Ибо если воспета материнская мудрость,
Этого не пережить душе.)

Во что я верю
Моя гибель неминуема, я шагну и познаю холод
Этот свет такой долгожданный
Этот свет такой светлый

Лосем вниз я бежал
Под лунным серпом
Пил этот горячий жизни сок,
Который в недрах земных пылал.
Что средь пропасти горел

Злоба царапает, сердце жжет
Отмщенья день грядет.

Ибо кровь за кровь.
Там мести гавань.
Тогда я высеку это на поверхности
С именами древних богов

С именами древних богов

6. Slagbröder
"Боевые Братья"

Когда злость идет из пропастей, из глубин
Это шаг забытых душ, один за другим,
Один за другим, не упокоенные с миром

Взял оружие, взял щит
Плыл в море злых помыслов мертвецов
Ненависти и грязных рук.

Нашел свой путь, бежал в свой лес
Под красным лунным жаром

Я швырял их вниз, волну за волной,
Эти неупокоенные души
Копий не хватало для этой борьбы
Братья-вороны услыхали уже звон клинков
Скоро небеса скроют моих братьев.

Борьба была, в последний раз
Братья стояли бок о бок
Шум в небесах, громкие крики
Клювы вороньи долбят свою пищу
Боролись до полной победы чести
Ибо эту победу вороны принесли

7. En Mäktig Här
"Могучее Войско"

Один в толпе оставшись, вдруг
Незабываемый слышу звук
Могучая рать в лесу появилась
Как будто это все мне снилось

Я взял копье и поднял рог
Извлек губами мощный звук
Рядами шла вперед дружина
У гор подножья был я с ними

Дар мой древним духам гор
Забытый всеми договор
Дружина по костям идет
Вперед, вперед, вперед

Кровь сейчас потечет рекой
По воде и земле сухой
Измену тотчас же узришь,
Лишь уши навостришь

Дар мой древним духам гор
Забытый всеми договор
К дальним странам рать идет
Вперед, вперед, вперед

Годы странствий, воинов путь
С запада кровь и злато с востока
В озерной воде отразилась Луна
На смену победе измена пришла.

Вброд пробирайся по жидкой грязи
Волосы рви и змеею ползи
В душах людских отваги уж нет
Пророчено было за тысячу лет

Дар мой древним духам гор
Забытый всеми договор
Дружина по костям идет
Вперед, вперед, вперед

Кровь сейчас потечет рекой
По воде и земле сухой
Измену тотчас же узришь,
Лишь уши навостришь

Дар мой древним духам гор
Забытый всеми договор
К дальним странам рать идет
Вперед, вперед, вперед

8. Ormhäxan
"Ведьма-Змея"

В озере черном под корнем сосны
Из сажи она состоит и смолы.
Свинья ядовитая, жуткий кошмар,
Красавицы тень из подземных глубин

Схватит змеей и утащит змеей,
Извивается на лоне своем
Короной рога и паучья нога
Из недр подымаясь петлей, она ревет.

Вгрызается в мясо, кровь она пьет
Жарит сердца, насадив на острие
Я пожертвовал этим для нее,
Но ядовитый червь умертвляет все.

Измена врага подкосила меня,
Я сдался, разорван и жизни лишен,
Все было мертво кроме искры простой,
В душе, куда жизнь посеял Уран

Кровь моя в озеро, вниз утечет,
Чернющее станет чернее еще.

9. Maktens Spira
"Сила Скипетра"

Бежал я вместе с бризом
К северным вечным льдам
И я нашел ложбину,
Большую трещину

Чайка указала быстрый путь
Там встретил я лед,
Там море я встретил
Поднялся шторм из глуби волн.

Тайная в скипетре сила
Древние боги со мною сейчас
Во льдах идут их следы
А суть глубоко подо льдом

Там, где статуя застыла навек
Шла борозда по теченью реки
Вниз, в эту синь опустился я к ней
Лед в моих венах уже десять дней

Там пещера была, жуткий зал
Он в этой пещере стоял,
Который призвал из глубин звездный свет,
Военную мощь из пространства шумов.

Его ледяную руку я сжал
Копье из бескрайних мест
Шум и грохот их лезвий
Сила скипетра с рядами звезд

Тысяча шагов наружу
Из глубины я еще сделал шаг
Теперь рев не гаснет от этих рыл
Удар предвещает скорое завершение всего.

10. Under Två Runor
"Под Двумя Рунами"

Стоял я на болотистой земле
Тысячи воронов в темном небе
Тени мертвых среди болота
Там лежит моей мести миг

Ничто мне убийственный яд,
Нипочем ложная гибель,
Копья с роскошными звездами,
Тролли со свободной силой

Я видел теперь омуты речные.
Звук моего гнева проглочен мхом
Нашел проход в ущелье
И звук тащил меня туда

В глубь недр попал я еще раз
В древние времена незапамятные
К богам глубин, к моменту мести
Там схватила меня когтями кошмарная тень

Она пила кровь.
Она сосала мою силу.
В ультрафиолетовом пламени
Мой гнев освободился

Древние боги теперь послали это мне
Она жжет меня изнутри огнем
Тогда взял я свое звездное копье
Со всей силы его воткнул

Ибо это было то, что я увидел –
Древний бог и змеиная ведьма.
Говорил своим окровавленным ртом.
Это высечено под двумя рунами.

Я не получил отмщенья,
Но орден не погиб,
Я стал королем с силой рун,
Со своей местью и ненавистью.

Дар древних богов,
Сила рун
В наказанье поднялась к Луне
По решению троллей.


 
  • Страница 1 из 1
  • 1
Поиск:

Copyright MyCorp © 2026 |